2016 kom en gedigen forskningsgenomgång från den norska motsvarigheten till vårt Skolforskningsinstitut, det så kallade KSU (Kunnskapssenter for Utdanning). Du hittar studien här.
Jag har inte känt till den tidigare men den är mycket gediget gjord och har riktigt intressanta resultat. Det är en genomgång av 30 tidigare studier men många av dessa är i sin tur metastudier eller systematiska genomgångar av tidigare forskning. Totalt räknar författarna med att det är ca 1 900 studier vars resultat vägs in i den här genomgången.
Det är en så kallad effektstudie, det vill säga att den fastställer hur stora positiva effekter på lärandet som olika digitala verktyg, programvaror och pedagogiska metoder har. Det är precis samma metod som John Hattie använde i sin numera klassiska studie Visible Learning. Den norska studien har även pedagogiska förklaringar till hur olika effektstorlekar bör tolkas.
Den övergripande slutsatsen är att inom samtliga områden visar genomgången att digitaliseringen har små men positiva effekter på lärandet. Betydligt större positiva effekter uppnås när digitala verktyg och digitalt innehåll används på ett planerat och genomtänkt sätt av en lärare. Så här skriver man i slutsatserna:
“However, when the technology is accompanied with some kind of instructional support, either embedded in the software or through teacher supervision, the effects seem to increase significantly. Obviously, it is not the technology in itself that promotes learning outcomes, but the design of the software and/or the pedagogical use of the device.”
Och vidare:
“The highest ES’s (effect sizes) were associated with studies where ICT had been implemented as a planned part of a comprehensive teaching environment with clear goals, teaching plans, teaching materials, supporting technical resources, teacher training and development.”
Rapporten rekommenderas varmt till läsning!