OECDs projekt om hur utvärdering av utbildning, skolor och utbildningssystem sker i olika länder, som jag tidigare skrivit om, har nu publicerat sin studie om Sverige. Studiens slutsatser kan sammanfattas i fem punkter:
- Sverige har ett system som bygger på tillit – en tillit som vi bör försöka värna om.
- Kvaliteten på utvärderingen av elevernas kunskaper genom nationella prov behöver förstärkas genom att proven rättas externt, dvs. av andra än elevernas egna lärare.
- Svenska lärare får för lite professionell återkoppling. Vi saknar erfarenhet och modeller för att bedöma lärares undervisning och sådan bedömning sker för sällan.
- Kunskapen om och vanan till självvärdering och utvärdering på skolnivå varierar mycket kraftigt över landet. Utvärderingskapaciteten behöver förstärkas på många håll.
- Det sammantagna systemet för utvärdering och granskning av den svenska skolan har många olika delar där Skolverkets utvärderingar, Skolinspektionens inspektioner, nationella prov, internationella kunskapstester mm ingår. Men relationen mellan de olika delarna är för otydlig och resultaten används ofta inte av andra delar.
Igår presenterades rapporten och det blev ett intressant seminarium som statssekreteraren Bertil Österberg inledde. Sedan följde en paneldiskussion där bland andra Skolverkets generaldirektör Anna Ekström, Skolinspektionens Marie-Helene Ahrnborg, företrädare från Friskolornas Riksförbund, SKL med flera medverkade.
Diskussionen handlade mycket om att balansera olika insatser mot varandra – inte minst den viktiga balansen mellan å ena sidan stöd till utveckling och å andra sidan sanktioner. Om utvärdering bara blir kontroll och laglighetsbedömning så kommer snart all innovation och tillit i systemet att försvinna.
Undertecknad fungerade som moderator för diskussionen.